Vår kära farfar har gått bort idag. Vi var samlade med honom på hans sista resa och det var fint och lungt.

Farfar har kämpat för oss länge. Egentligen dog han för 5 år sedan när han var väldigt sjuk och hela systemet la av. Vi var hos honom då också! Men på något mirakulöst sätt överlevde han och kom tillbaka till oss. Förmodligen mest för att vi inte var redo får det då. Han återhämtade sig bra, trots att han inte blev lika pigg som han varit.

Farfar älskar att bygga saker och att arbeta hårt har han gjort efter förmåga till slutet. Det sista han pratade om när vi var och träffade honom var att han inte hunnit göra färdigt småstolarna till hans barnbarnsbarn. Han sa att han skulle göra 12 stolar till, när han kom hem. Farfar byggde även stugan till oss!

Farfar älskar att sjunga och det gjorde han också till slutet. Han sjöng en massa låtar; psalmer, barnvisor och andra låter. Han har sjungit för oss hela vårt liv, han sjöng alltid högst i Kyrkan, på allsånger och till barnen. Han hade en låt om John Blund som han sjöng för mina tjejer och de tyckte den var läskig eftersom John Blund kastade sand i ögonen på dem:)

Farfar älskar sin familj och ville alltid göra saker för oss. Sån var han också ända till slutet. Farfar tyckte att man var rik om man hade en familj som brydde sig om en och det hade han, alltid. Alltid när vi kom dit och hälsade på eller när vi skulle åka gav han oss en riktig kram - som verkligen kändes varm och öm, inte ytlig och snabb.

Det finns så många fina minnen av honom som bara väller fram och jag är så tacksam för dem.

Här är några av dem:

Farmor och farfar var och hälsade på oss i Rosvik och jag hade lagat paella åt dem. Farfar-som aldrig hade sett bläckfisk tidigare- var skeptisk. Men han smakade och sa att det inte var så dåligt. Sen när han ätit sa han att han nog hade smakat på allt som går att äta nu.

När farfar var sjuk för 5 år sedan satt vi ofta med honom på sjukhuset och en dag när han låg och vilade höll jag honom i handen och strök honom över armen, han vaknade efter ett tag och vaknade han och sa åt mig att titta på han arm, han trodde att det var en mus som gick på armen.

Förra midsommar kom han till pappa och Inni för att äta och han hade minsann bestämt sig för att dricka Micke och Janne under bordet. Det var länge sen som han hade druckit så det var ju inte direkt de som blev påverkade och sen när han skulle hem klev han över stolarna på vägen ut, smidig som få:)

Farmor hade köpt vin från Riga till farfar för att hon hade läst att vin var bra för blodet. På nått sätt hade han fått för sig att Janne var den enda som gillade vin så han hade sparat halva flaskan till vi kom dit för att hälsa på. Det var bara det att den stått öppnad i skafferiet i flera veckor. Farfar tyckte att den blivit godare med tiden och att det stämde att vin blir godare med tiden. Janne smakade och det hade ju bildats syra så den var ju inte riktigt god alls. Så farfar var verkligen ingen vinkännare, men tanken var god i alla fall.

En gång när det var en farbror och hälsade på hos farmor och farfar pratade om spelande och sånt och farbrorn frågade farfar om han brukade spela och då svarade farfar att han hade vunnit hösta vinsten en gång och det var när han fick farmor.

Elin sa att han alltid var så snäll mot henne och att han brukade sjunga sånger för dem. Hon sa att det kändes ont i hjärtat nu när han är borta.

Julia har också många minnen av honom och hon tyckte också att det största minnena hon har av honom är att han brukade sjunga för dem.

Farfar gick alltså bort idag omgiven av familjen, på arbetarnas dag som den arbetare han var. Jag är så otroligt tacksam för att vi fått ha honom i våra liv så länge som vi fått! Jag är så glad över att han var så pass kry i huvudet sista gångerna vi träffade honom och att det gick att kommunicera med honom till slutet. Men jag kommer att sakna honom så oerhört mycket, det kommer vi alla att göra! Neistis kommer inte att vara sig lik och jag säger som farmor - överallt där man ser finns minnen av han kvar. De kommer att finnas där för alltid och i våra hjärtan.

Sov så gott farfar - dröm om oss, tills vi ses igen!

Kramisar