Igår slutade jag tidigare eftersom jag skulle föra Elin på kalas hos Megan i Råneå. När jag kom hem råkade jag ut för en liten incident -som inte var så värst farlig - men jag fick ett litet, djupt sår mellan tummen och pekfingret. Handen blev svullen och röd så jag ringde till Janne och frågade om han tyckte att jag skulle ringa vårdcentralen. Han tyckte det så jag ringde och rådgjorde med disktriksköterskan om jag skulle behöva en stelkrampsspruta. Det kom inte mycket blod alls, utan bara klar vätska. Hon pratade med doktorn och de tyckte att jag skulle komma in på en gång.

Jag tyckte att det kändes pinsamt att åka in för det lilla såret, men sa till Elin att jag bara skulle in och få en spruta. Väl där konstaterades att rörligheten och styrkan i tummen var kraftigt nedsatt så jag remitterades omg till Sunderbyn. Då kände jag mig ännu mer förlägen. Till Sunderbyn med det lilla såret?

Jag tog med mig Elin eftersom jag trodde att det inte skulle ta så lång tid. Jag undersöktes och det konstaterades att jag skadat -tror att det var- leden eller något och att det var därifrån vätskan kom... Nåväl, fick en kraftig antibiotikakur, spruta och sårrenöring - Allt för ett yttepyttelitet sår som jag inte ens hade tänkt uppsöka läkare för... (fast det var väl egentligen inte såret som var problemet utan det som fanns där inne)

Samtidigt i rummet bredvid hade en kvinna kommit in med brutet bäcken... Tala om skilda världar. Jag ett litet sår - hon ett brytet bäcken... Undrar vad hon hade planerat att göra under kvällen?

Kalaset blev det i alla fall inget av och armen är otroligt öm fortfarande.....

Kramisar